Blogg topplista - Superbloggen.se
Pages Menu
TwitterRssFacebook
Categories Menu

Posted by on okt 23, 2013 in Arbete och sysselsättning, Intressepolitik | 0 comments

Men tänk er själva, hästarna! Om arbetsmarknaden då och nu

stora hästar

Vi måste ta reda på vad det är som går snett när ungdomar med funktionsnedsättning har gått ur skolan och skall söka sig vidare. Varför är man fortfarande så oförberedd? Varför förbereds man inte hemma vid köksbordet inför arbetslivet? Varför väljer man inte en gymnasielinje som faktiskt kan leda till ett arbete? Var finns studievägledarna? Vad finns det för alternativ till traditionellt arbete om man inte kan eller orkar arbeta?

Med tanke på detta minns jag en text som inte hann bli publicerad i Unga Rörelsehindrade Göteborgsklubbens för tillfället lätt sovande tidning GURGEL. Den skrevs av en av styrelseledamöterna i styrelsen, Carina Bohlin. Carina skrev den år 2002. Det är elva år sedan men den är fortfarande lika aktuell. Carina finns inte längre med oss men hon tyckte mycket om att skriva och jag hoppas att hon tyckt att det var kul att hennes text till slut blev utgiven.

Mitt möte med AMI*

Man ser många som går eller åker till sina jobb, de verkar trötta. Samtidigt som jag backar ur färdtjänstbussen kommer känslan av att jag vill också ha ett jobb och få känna mig som en hel människa.

Där skulle jag sköta hästrana. Men tänk er själva, hästarna!

Jag rullar in i ett litet rum, efter en stund kommer det in en man som vi kan kalla Tobias. Han satte sig på en stol och tittade på mig. Skulle just inleda vårt samtal när telefonen började ringa. Han bad om ursäkt och svarade. Tankarna flög genom min skalle. Vad ville jag helst jobba med? Polis! Polis, herregud, skärp dig nu sa jag till mig själv. Tobias lade på luren, tittade på mig och sa:

– Ja, vad hade du tänkt dig för jobb då?

– Teater, svarade jag lite försiktigt.

– Teater, sa du … mmm … Vad inom teatern då? Skådespelare, manusförfattare eller vadå?

– Manusskrivare, svarade jag lite flyktigt.

Jag kände ju att jag var nervös för att jag hade ju aldrig varit ute i arbetslivet förut. Det kändes som vi satt där i många timmar. Tillslut avslutade vi samtalet. Tobias skulle höra av sig.

Idag är jag 29 år gammal och har fortfarande inte varit ute på arbetsmarknaden. Det har varit av olika skäl men nu skulle jag vilja ha ett jobb där man hjälpte människor plus att det är på ett kontor. Till exempel på Röda Korset.

Det lilla jag sett och varit med om när det gäller arbete var när jag var 16 år gammal och praktiserade. Jag fick ett värdelöst ställe, på ett bibliotek. Böcker väger och det är höga hyllor. Det var för jobbigt. Efter det hamnade jag i ett stall. Där skulle jag sköta hästrana. Men tänk er själva, hästarna! Hästarna blev ju livrädda för rullstolen och jag pratar ju inte om små ponnyers, det var stora hästar.

Men helst av allt vill jag bli skådespelare.

Carina Bohlin, 1972 –  2003

* AMI, tidigare benämning på den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, främst inriktad på arbetssökande med funktionshinder, som bedrivs inom Arbetsförmedlingen lokalt eller regionalt.

Andra inlägg om arbete

 

Post a Reply