Blogg topplista - Superbloggen.se
Pages Menu
TwitterRssFacebook
Categories Menu

Posted by on Okt 18, 2014 in Arbete och sysselsättning, Intressepolitik | 0 comments

Mångfald på jobbet lönar sig

 

work

I GP den 13 oktober, på Fria ord kunde man läsa ett debattinlägg av Agnetha Vikenger och Annica Nilsson, RBU där de skriver på temat Mångfald på jobbet lönar sig. De skriver om att unga med omfattande rörelsehinder ofta går ut gymnasiet med fullständiga betyg, få har ett arbete och över hälften behöver få ekonomisk hjälp av sina föräldrar. Men detta går att vända om samhället vågar tänka nytt. Debattinlägget publiceras i sin helhet eftersom länk saknas.

Mångfald på jobbet lönar sig

Få unga vuxna med omfattande rörelsehinder har ett avlönat arbete. RBU:s nya rapport visar på en oacceptabel start på vuxenlivet, skriver bland andra Agneta Vikenger, RBU.

För den som inte klarar skolan, börjar livet med en uppförsbacke. Att inte få rätt förutsättningar i skolan leder till sämre möjligheter i arbetslivet, som om inte samhällets fördomar mot personer med funktionsnedsättning vore hinder nog. RBU:s nya årsrapport ”Den ljusnande framtid är vår…?” som bygger på medlemsenkäter med svar från unga vuxna (21-35 år) och föräldrar, visar på alarmerande siffor. Endast 56 procent av de föräldrar som har vuxna barn som gått i gymnasieskolan uppger att barnet gått ut med fullständiga betyg.

Fler än hälften av föräldrarna uppger att de måste stötta sitt vuxna barn ekonomiskt för att han eller hon ska klara vardagsutgifterna. För vem klarar av att år ut och år in leva på marginalen?

Även på Arbetsförmedlingen brister stödet. Inte ens trettio procent av de föräldrar vars vuxna barn har varit i kontakt med Arbetsförmedlingen, tycker att stödet varit bra. Kunskapen om olika funktionsnedsättningar brister och unga med rörelsenedsättning blir tidigt uträknade. Det är också en liten andel av de svarande som har ett avlönat arbete. Många hamnar därför i ett ersättningsberoende från unga år. Fler än hälften av föräldrarna uppger att de måste stötta sitt vuxna barn ekonomiskt för att han eller hon ska klara vardagsutgifterna. För vem klarar av att år ut och år in leva på marginalen?

I en tillvaro med stukad självkänsla, arbetslöshet och en ekonomi på existensminimum, har unga med omfattande rörelsehinder inte ens rätt till den gemenskap och sysselsättning som erbjuds genom daglig verksamhet enligt LSS. Detta är en oacceptabel tillvaro för unga vuxna på väg ut i livet. Men så behöver det inte vara!

Det går visst att bidra till samhället

Med rätt förutsättningar kan fler klara skolan. Med en tro på att alla individer kan bidra utifrån sin förmåga och sina erfarenheter kan fler få chansen att arbeta och visa att det visst går att bidra till samhället. Nationalekonomen Dan Anderssons beräkningar visar att det räcker med att en person arbetar tio procent med låg lön för att det ska ge en samhällsekonomisk vinst.

  Det är även dags för politiker och beslutsfattare att bekänna färg. Ska alla med, eller bara vissa? 

Vi behöver tänka nytt. Vi behöver ta tillvara allas resurser. Sverige måste göra allvar av sitt åtagande enligt artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn. Arbetsförmedlingens individuella stöd måste stärkas. Och arbetsgivare – lyft blicken och se värdet av en mångfald på arbetsplatsen! Anställ personer med funktionsnedsättning och ta emot det stöd som finns.

Det är även dags för politiker och beslutsfattare att bekänna färg. Ska alla med, eller bara vissa?

Agnetha Vikenger, förbundsordförande, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU och Annica Nilsson, förbundsjurist, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU.

Länkar

Post a Reply